liv
hemma från jobbet nu och imorgon är jag ledig. så jävla skönt ska det bli. skrev mitt första prov som be at one-trainee idag och jag fick en stund efter höra "you're like a fucking computer, i love it! 100 percent baby!". score säger jag! (det var inte så svårt men jag fick 2 timmar på mig att öva så kom igen, lite credz)
detta innebär också att jag nu fått ett pund mer i timmen i löneförhöjning, känns ju skönt. har även tjänat ihop en härlig dricks denna veckan så imorgon ska jag köpa jobb boots och nåt annat jag säkerligen behöver eller vill ha. ska även ut och ta en öl med lou, har inte träffat henne på flera dagar eftersom jag bara jobbat och sovit, vi har kommunicerat genom lappar som lämnats på vardera kudde morgon och kväll. saknar henne.
pratade med mamma innan, hon ska till paris på onsdag och var glad över det. familjen + oliver kommer hit om ca en månad, ska bli så galet kul att träffa dom. lillebror i telefonen tidigare, "dedde jag saknar dig jag kommer nästan inte ihåg hur du ser ut jag kommer nog vara blyg när jag träffar dig". jag dog lite grann och hjärtat sved.
jag måste nästan, bara nästan, erkänna att jag tycker lite om bussresan hem från jobbet mitt i natten. om man bortser från att det tar sjukt lång tid och att det är iskallt och att jag är svimfärdig av trötthet. jag åker ändå över london bridge. åker förbi westminester abbey. precis förbi big ben och london eye. fint.
glad idag, saknar dig dock
grazie di esistere
detta innebär också att jag nu fått ett pund mer i timmen i löneförhöjning, känns ju skönt. har även tjänat ihop en härlig dricks denna veckan så imorgon ska jag köpa jobb boots och nåt annat jag säkerligen behöver eller vill ha. ska även ut och ta en öl med lou, har inte träffat henne på flera dagar eftersom jag bara jobbat och sovit, vi har kommunicerat genom lappar som lämnats på vardera kudde morgon och kväll. saknar henne.
pratade med mamma innan, hon ska till paris på onsdag och var glad över det. familjen + oliver kommer hit om ca en månad, ska bli så galet kul att träffa dom. lillebror i telefonen tidigare, "dedde jag saknar dig jag kommer nästan inte ihåg hur du ser ut jag kommer nog vara blyg när jag träffar dig". jag dog lite grann och hjärtat sved.
jag måste nästan, bara nästan, erkänna att jag tycker lite om bussresan hem från jobbet mitt i natten. om man bortser från att det tar sjukt lång tid och att det är iskallt och att jag är svimfärdig av trötthet. jag åker ändå över london bridge. åker förbi westminester abbey. precis förbi big ben och london eye. fint.
glad idag, saknar dig dock
grazie di esistere
Kommentarer
Postat av: amando
bra kurre, va stolt jag blir ;)
Trackback
