stixandstones

london london london. fan va stort det är. förstod först igår hur jävla liten jag är och hur stor staden är om man jämför
med mig
st pauls katedral är enorm, jag når knappt upp till trappan. så liten är jag.
åkte vilse på tunnelbanan idag, kom försent till min första dag i skolan. toppen.
men var ganska lugnt, cool lärare och så.
fortfarande liten.
jag vill flytta in i våran lägenhet. på ett sätt, på ett annat sätt vill jag sitta i denna soffan på vårat hostel varje kväll, dricka gin och tonic. lyssna på musik. all denna musik!
men jag förstår att det måste finnas en vardag även här
i london
jag måste hitta min vardag.

lyssnar på please don't go och kollar på fiskar och valar och hajar
det är fint
jag blir varm och ryser och får prickar av gåshud
på armarna
får tårar i ögonen för låten är så priceless
jävla bra
och jag ler men är ändå inte glad
är inte ledsen heller bara
tom
det är ensamt här fast vi är så många

även om detta känns bra så finns det ingenting som känns bättre än känslan av att vara med dig.